This is page 223 of An Icelandic-English Dictionary by Cleasby/Vigfusson (1874)

This online edition was created by the Germanic Lexicon Project.

Click here to go to the main page about Cleasby/Vigfusson. (You can download the entire dictionary from that page.)
Click here to volunteer to correct a page of this dictionary.
Click here to search the dictionary.

This page was generated on 13 Mar 2021. The individual pages are regenerated once a week to reflect the previous week's worth of corrections, which are performed and uploaded by volunteers.

The copyright on this dictionary is expired. You are welcome to copy the data below, post it on other web sites, create derived works, or use the data in any other way you please. As a courtesy, please credit the Germanic Lexicon Project.

GÆRA -- GÖRA. 223

eða í gör deyja, whether we are to die now or to-morrow, Hðm. 31; and varat mér ráðinn dauði í dag eða gör, I was not fated to die to-day or to-morrow, Landn. (in a verse composed in Icel. about the middle of the 10th century). Uppström, the learned Swedish editor of Ulfilas, has duly noticed the passage in Hðm. as corroborative of the Gothic text.

GÆRA, u, f. a sheepskin with the fleece on, K. Þ. K. 148, Stj. 306, Sturl. iii. 189 C, Bs. i. 606, Rd. 240, Pr. 78, 625. 22. gæru-skinn, n. = gæra.

gær-dagr, m. (gjár-dagr, Þiðr. 10), yesterday, Ísl. ii. 413, Hkr. ii. 137; gærdags, Ó. H. 87: mod. only with the prep., í gærdag.

gær-kveld, n. (gjár-kveld, Str. 4. 30, Fb. ii. 150), yesterday evening; í gaerkveld, Ld. 44, Fms. vii. 168, Fas. ii. 284, Fbr. 63.

gær-morgin, m. yesterday morning.

gær-na, adv. = gær, Fms. vi. 254.

gæslingr, m. [gás], a gosling, Fms. viii. 42, D. N. i. 7.

gæsni, proncd. gæxni, f. [gás], silliness, Edda 110: mod., neut. a lean, spectral person. gæsnis-ligr, adj. spectre-like.

GÆTA, tt, (gjáta, Hom. 34, 156, esp. in Norse MSS.), [gæte = to find sheep, Ivar Aasen] :-- to watch, tend, take care of, with gen.; at gæta eigna sinna, Fms. i. 245; gætum vandliga þessa burðar, viii. 8; Guð gæti mín, God protect me! ix. 482; gæta skipa sinna, 484; þá látum en hafit gæta vár, Orkn. 108; þeir létu myrkrit gæta sín, Fs. 85; Þórir bað sína menn hlífa sér ok gæta sín sem bezt, Gullþ. 24; ok báðu hann gæta lífs síns, Orkn. 164; gjáta laga ok landsréttar, Hom. 34; þá er at gæta ráðsins, then take heed to the advice, Nj. 61; gæta dóma, to observe justice, Sks. 658 :-- to tend [cp. Norse gæte], gæta kúa, to tend cows, Fms. vi. 366, Ld. 98; gæta hesta, to tend horses, Fb. ii. 340, Fs. 88; hón gaetir dura í Valhöllu, Edda 21; Móðguðr er nefnd mær sú er gætir brúarinnar, 38; hann sitr þar við himins-enda at gæta brúarinnar fyrir bergrisum, 17; gæta segls, to take care of the sail, Fms. vii. 340 (in a verse); gæta skips, Anal. 191 :-- absol., stofan gætti (guarded) at baki þeim, Eg. 91; því at rekendrnir gættu fyrir utan, Fms. vii. 184; gættu (take care) ok vinn eigi á Kálfi, Fb. ii. 360; gæta sín, to be on one's guard. β. with prep., gæta til, to take care of, mind; var eigi betr til gætt en svá, at ..., Orkn. 210; svá gættu þeir til, at ekki varð at, Nj. 57; gætið hér til Önundar húsbónda yðvars, at eigi slíti dýr né fuglar hræ þeirra, Eg. 380; hann skyldi til gæta at eigi slægisk aptr liðit, Ó. H. 215; sá er til saka gætir, Sks. 28, Rb. 396; ef þú kannt til at gæta, if thou behave well, Eg. 96; mun ek þá ekki taka af þér eignir þínar, ef þu kannt til gæta, id., Fms. ii. 178: in mod. usage also, gæta að e-u, to observe a thing: to heed, Guðs vegna að þér gæt min sál, Pass. 8. 16. II. reflex., Þorleikr kvaðsk ekki mundu hafa mikit fé, því at úsýnt er hversu mér gætisk til, because it is uncertain how I may keep it, Ld. 300: cp. geta A. IV. III. [cp. geta with gen., signif. B], getask um e-t, to deliberate or take counsel about ...; ok um þat gættusk, hvárt ..., and took counsel together, whether ..., Vsp. 6, 9, 27, 29; gætask e-s, to tell of, mention a thing; gættisk ok Glaumvör, at væri grand svefna, G. told that she had dreary dreams, Am. 20; gættisk þess Högni, at árna ánauðgum, H. spoke of interceding for the bondsman, 60. IV. part. gætandi, a keeper, Edda 94.

gæti-liga, adv. heedfully, Al. 147, Fms. viii. 201.

gætinn, adj. heedful, Hm. 6; ó-gætinn, heedless; að-gætinn, heedful.

gætir, m. a keeper, warder, Lex. Poët.

gætni, f. heedfulness; að-gætni, circumspection; nær-gætni, equity.

gætr, adj. good, Sks. 633 B; á-gætr, good; fá-gaetr, rare; nær-gætr.

gætr, f. pl. [from gát, q.v.], in the phrase, gefa gætr at e-u, to mind a thing, heed, Ld. 204, Hkr. iii. 203.

gætti, n. pl. [gátt], door-posts, Rm. 2, Fms. ii. 161, Ó. H. 154, Fas. iii. 20; dyri-g., q.v. gætti-tré, f. a door-sill, N. G. L. i. 38.

gæzka, vide gæðska.

gæzla, u, f. watch, keeping, Grág. i. 147, Fms. xi. 246; svína-g., tending swine, Fs. 71: metaph., Fms. vii. 187, Sks. 675. COMPDS: gæzlu-engill, m. a guardian angel, Nj. 157. gæzlu-kerling, f. an old maid-servant, Str. 75. gæzlu-lauss, adj. unguarded, Fas. ii. 467. gæzlu-leysi, n. carelessness. gæzlu-maðr, m. a keeper, Grág. i. 443, Fms. x. 469, xi. 402, Sks. 273, 473. gæzlu-sótt, f. sickness that requires guarding, lunacy, Grág. i. 287; að-gæzla, attention.

GÖFGA, að, [göfigr; cp. Ulf. gabigjan = GREEK], to honour: 1. of God (or gods), to worship; þau guð er þú göfgar, Fms. i. 97; eigi eru goð mannlíkun þau er þér göfgit, Blas. 44; hann göfgaði hof þau, er ..., 623. 11; nú skulum vér fyrir því g. einn Guð, Sks. 308; engum guði skal ek blót færa þeim ef nú g. menn, Fagrsk. 11; Guð at g. ok Jesum Krist, Barl. 1; hann er síðan göfgaðr í kirkju heilags Laurentii, Rb. 368; honum var göfgat skurgoð þat er Bal heitir, 400. 2. to honour, bless; svá hefir Drottinn göfgað hann, at hann görði hann höfðingja Kristni sinnar, 655 iii. 4; honum þótti því betr er fleiri tignuðusk ok göfguðusk af honum, Bs. i. 141.

göfgan, f. worshipping, 677. 9, 655 ix. 2, 623. 12, Fb. i. 408.

göfgi, f. nobility; ætt-g., noble extraction.

göfug-kvendi, n. a noble woman, lady, Eb. 18, Ld. 334.

göfug-látr, adj. worshipful, generous, Fms. viii. 2, Fas. ii. 105: as the name of a king (= great), Ýt. 25.

göfug-leikr (-ki), m. worshipfulness, Fms. i. 295, x. 280: highness, 310.

göfug-ligr, adj. worshipful, glorious; fagr ok g. álitum, Hkr. i. 10, 223, Fms. vii. 63, x. 234, 289, 294, Th. 23: magnificent, Edda 12; kirkja g., Bs. i. 645; g. veizla, a grand banquet, Þíðr. 220; g. sigr, a glorious victory, Stjörnu-Odd. 16.

göfug-menni, n. a noble, worshipful man, Fms. vi. 269, viii. 136, x. 323, Landn. 278, Eb. 14, Fs. 20, Þorf. Karl. 364.

göfug-mennr, adj. with many worshipful men, Mirm.

GÖFUGR, adj. [Ulf. gabigs = GREEK], worshipful, noble; göfugr maðr, a worshipful man, by birth, etc.; til göfugs manns er Skeggi hét, Nj. 270; g. maðr ok stórættaðr, Eg. 16, 97, freq. in Landn.; Herrauðr Hvíta-ský var g. maðr, 156; Hrafn enn Heimski hét g. maðr, 59, 213, 244, 277, 283; þessir landnáms-menn eru göfgastir í Vestfirðinga-fjórðungi, 167; at Erlingr Skjálgsson hafi verit maðr ríkastr ok göfgastr í Noregi, Ó. H. 184, Fms. i. 61; ríkr maðr ok g., Hkr. i. 136; sjau prestar ok allir göfgir, Bs. i. 79; enum göfgasta konungi, Post. 656 C. 33; g. maðr ok ágaetr, Eg. 98; vóru þeir Björgólfr í gildinu göfgastir menn, the foremost men, 22; Hrafn var göfgastr sona Hængs, 102; því heldr er göfgari vóru, Bs. i. 129; góðir menn ok göfgir, Grág. ii. 168; Ingólfr var göfgastr allra landnáms-manna, Fms. i. 241, (Landn. 36 l. c. frægastr); at þeir mætti báðir sem göfgastir af verða, Bs. i. 129 :-- of things, göfugr bær, Eg. 477; g. sýsla, Hom. 4.

göll, f. a shriek, Edda (Gl.) 110.

GÖLTR, m., gen. galtar, dat. gelti, [Swed. and Dan. galt] :-- a boar, hog, Grág. i. 427, Landn. 177, Sks. 113, Fas. i. 87, 88, iii. 405; sónar-göltr, a sacrificial hog, i. 331, 332. 2. an old dat. gjalti only occurs in the old metaph. phrase, verða at gjalti, to be turned into a hog, i.e. to turn mad with terror, esp. in a fight; stundum æpir hón svá hátt at menn verða nær at gjalti, Fms. iv. 56; sá kraptr ok fjölkyngi fylgði þeim Nor, at úvinir þeirra urðu at gjalti þegar þeir heyrðu heróp ok sá vápnum brugðit, ok lögðu Lappir á flótta, Orkn. 4; en er hann sá at þeir ofruðu vápnunum glúpnaði hann, ok hljóp um fram ok í fjallit upp ok varð at gjalti, Eb. 60; urðu göngu-menn næsta at gjalti, Gísl. 56; en þér ærðisk allir ok yrðit at gjalti, Fs. 43,--cp. Yngl. S. ch. 6, where this power is attributed to Odin; gjalti glíkir verða gumna synir, Hm. 130; Nero hljóp burt frá ríki ok varð at gjalti, Post. 656 C. 39; at konungr mundi ganga af vitinu ok at gjalti verða, Rb. 394 (of king Nebuchadnezzar); þeir menn er geltir eru kallaðir, Sks. 113 sqq. II. metaph. a hog's back or ridge between two dales; in local names, Galtar-dalr, Galtardals-tunga, n., of farms situated at the foot of such a ridge.

göltra, að, to rove about in cold and blast, from göltr (2).

göndull, m. a clue; það er komið í göndul, of entangled things.

göng, n. pl. [gangr], a passage, lobby; en ór kastala vóru göng upp í kirkju, Fms. ix. 523: freq. in mod. usage, of a narrow passage, baðstofu-göng, esp. when leading from the door to the sitting-room: metaph., gefa e-m göng, to give one free passage, xi. 283; kunna göng at orostu, to know the ways of fighting, vi. 387.

göngull, adj. strolling; mér verðr göngult, Lv. 33; nær-göngull, near-going, exacting; hús-göngull, strolling from house to house.

gönur, f. pl. [gana], wild wanderings, eccentricities; in the phrase, hlaupa út í gönur, to rove wildly about.

GÖR and ger, n. a flock of birds of prey; þar var hrafna gör, Höfuðl. 9; hræva gör, carrion crows, Merl. 2. 68, (in both passages rhyming with a word having ø for root vowel); opt er fiskr í fugla geri, there are often fish where gulls gather, Hallgr. in Snót 212 2nd Ed. (for the gulls guide the fishermen to the shoals of fish); þá fylgir því gör mikit ok áta, Sks. 140.

GÖR- (also spelt gjör-, ger-, geyr-); the complete old form is görv-, which remains in görv-allr, q.v. [cp. görva below; mid. H. G. gar, garwe; O. H. G. garo; N. H. G. gar] :-- as adverb. prefix, quite, altogether: gör-auðr, adj. quite empty: gör-bænn, adj. begging hard, importunate, Sighvat, Fb. ii. 80: gör-eyða, dd, to lay quite waste: gör-farinn, part. quite gone, quite lost, of a game, Fms. vii. 219: gör-hugall, adj. very heedful, mindful, Eg. 14: gör-kólfr, m. = for-kólfr, q.v.: gör-slokinn, part. quite slaked, Hólabók 103: gör-spiltr, part. quite corrupt.

GÖRA, ð, also spelt görva, giörva, geyra, giora, gera: prop. gøra, not g&aolig;ra (the ø was sounded nearly as y or ey), so that the g is to be sounded as an aspirate, however the word is spelt; and the insertion of i or j (giöra, gjöra), which is usual in mod. writing, and often occurs in old, is phonetic, not radical, and göra and gjöra represent the same sound. The word in the oldest form had a characteristic v, and is spelt so on the Runic stones in the frequent Runic phrase, gaurva kubl, Baut., and Danske Runemind. passim; but also now and then in old Icel. MSS., e.g. the Kb. of Sæm. (cited from Bugge's Edit.), gorva, Am. 75, Skv. 1. 34, 3. 20, Hm. 123, Og. 29; gerva, Am. 64, Bkv. 3; giorva, Rm. 9; giorfa, 28; gorvir, Hkv. Hjörv. 41; gørvom, Hým. 6; gorviz, Am. 35; gerviz, Merl. 2. 89 :-- this characteristic v has since been dropped, and it is usually spelt without it in MSS., gora, Hým. 1, Og. 23, Ls. 65; gera, Am. 85; gorir, Hm. 114: the pret. always drops the v, gorþi, Hym. 21; gorðo or gorþo, fecerunt, Hm. 142, Am. 9; gorðumz, Hðm. 28; gerþi, Am. 74; gerþit, 26 :-- with i inserted, Rm. 9, 22; giordu, 11; in the Mork. freq. giavra. The ö is still sounded in the east of Icel., whereas gera is the common form in speech, gjöra in writing :-- the old pres. indic. used by the