This is page 525 of An Icelandic-English Dictionary by Cleasby/Vigfusson (1874)

This online edition was created by the Germanic Lexicon Project.

Click here to go to the main page about Cleasby/Vigfusson. (You can download the entire dictionary from that page.)
Click here to volunteer to correct a page of this dictionary.
Click here to search the dictionary.

This page was generated on 13 Mar 2021. The individual pages are regenerated once a week to reflect the previous week's worth of corrections, which are performed and uploaded by volunteers.

The copyright on this dictionary is expired. You are welcome to copy the data below, post it on other web sites, create derived works, or use the data in any other way you please. As a courtesy, please credit the Germanic Lexicon Project.

SETKLÆÐI -- SIÐA. 525

impers. it settles; þegar er niðr setti moldrykit (acc.), when the dust settled, Al. 109 :-- to turn of a sudden, jarl (acc.) setti svá rauðan sem blóð, Ísl. ii. 22O, Finnb. 260; Páll jarl þagði, ok setti dreyr-rauðan, Orkn. 194; konungr þagði, ok setti hann dreyr-rauðan á at sjá, Eg. 113; þá setti at honum hósta ok þröngd svá mikla, a fit of coughing set on him, Fms. i. 282; þá setr at henni grát mikinn, she burst into tears, iii. 113; setr nú at honum kvarða, Skíða R. 41.

B. Reflex. to seat oneself, take a seat; ek settumk á fótskörina, Fms. ii. 188; setzk hann undir höfuð honum, Finnb. 238; þeir settusk niðr á völlinn, Nj. 144; s. á tal við, e-n, to sit down to talk with a person, Eg. 37; setjask í hásæti, Fms. i. 18; Hrapp þraut vistir, settisk hann þá at með þeim, Nj. 128 :-- to take up one's abode, fór hann í Odda ok settisk þar, 117; at hann mundi fá hennar ok seljask þar, 280; setjask í kyrrsetu, Eg. 367; setjask um kyrrt, to settle oneself to rest, Fas. ii. 530: setjask í stein, to go into a cell, as an anchorite, Nj. 268; s. at ríki sínu, Fas. i. 531: setjask aptr, to desist from, esp. of a journey, Fms. xi. 129; setjask eptir, to remain behind, i. 62; s. heima, to stay at home, Grág. i. 491, N.G.L. i. 127; ek hefi hér upp sezk at þér (I have taken up my abode with thee) ok tekit hér þrifnað, Lv. 36 (in mod. usage with a notion of intrusion, hann settisk þar upp); setjask fyrir e-t, to withstand, Finnb. 320; lét Sturla þá lausa lögsögu, ok settisk hjá öllum vandraeðum, Sturl. iii. 308; setjask um, to lay siege to (um-sátr), Fms. i. 103, x. 237; en þar sem hin himneski meistari sezk um, leggr hann ..., Bs. i. 742 (or sesk um, i.e. sésk um, from sjá?), see the foot-note; nú setjask þeir yfir (to seize upon) staðinn, ok alla staðarins eign, Sturl. ii. 13. 2. to set, go down; er ok þat meiri virðing at aukask af litlum efnum en at hefjask hátt ok setjask með lægingu, Fs. 13: of the sun and stars, þat er víða á því landi, at sól setzk eigi um nætr, Fms. i. 233; vetrardag, en ( = er) sól setzk, when the sun sets, N.G.L. i. 348; frá jafndægrí er haust til þess er sól setzk í eyktar-stað, Edda 103 (see sólsetr = sunset); stjörnur renna upp ok setjask, Rb. 466; en þar er á millum allt einn dagr, svá at aldregi setzk dagr á allri þeirri stundu, Sks. 67 (see dagsetr); síðan sólu er sett, Gþl. 442; þegar degi er sett, when day is closing in, Fas. ii. 110. 3. to be settled, ended; nú skortir eigi sókn, ok setzk með því (ends thus) at Sunnan-menn láta undan, Ísl. ii. 366; síðan settisk úfriðr í Svíþjóð, Fms. x. 47; freista ef þessi kurr mætti niðr setjask, Hkr. ii. 140; en niðr settusk allar sakar, Fms. iii. 39. II. pass., ef þeir setjask (= eru settir, are appointed) til at dæma um mál manna, Sks. 649; setjask þá grið allra vinda á millum, 234 (influenced by the Latin). III. part. settr, placed, situated, doing well or ill; Rútr var eptir með frændum sínum vel settr, Ld. 20; hón skal hér svá vel sett sem hón væri mín dóttir, Eg. 156; lítt var hann ok settr at klæðum, Fas. ii. 327, Grett. 91 A; langt kvæði ok íllt, ok sett með (set, studded with) mörgum hlutum íllum ok fáheyrðum, Fms. x. 264 :-- of a ship, deep in the water, heavy, var skútan mjök sett, Finnb. 254; sá þeir at skipit var sett mjök, Ó.H. 170; skip konungs vóru sett mjök ok sollin, Fms. iii. 44. 2. as adj. settled; eru eigi þá sakarnar settri en áðr, Grág. i. 362 :-- composed, settr ok stillir, ráð-settr, q.v.

set-klæði, n. a 'seat-cloth,' carpet; inn til elds ok arins, til þess húss er s. eru í breidd, N.G.L. i. 218; s. ok bekklæði, Js. 78.

setna, að, = sjatna. to settle, subside, dwindle; hefir enn engi fallit, heldr setna þeir í jörð niðr (of a wall), Finnb. 336; en er setnaði ok hljóð fékksk, Fms. ii. 43; setnaði þá kurrinn, Fb. i. 56.

setning, f. position, site, Al. 89; s. hússins, the plan of a bouse, Fms. v. 338; þoka e-u ór setningu, to dislodge, Rb. 562. 2. order, arrangement, mode; hver er s. háttanna, what is the mode, composition of the metres'? Edda 120. 3. an order, rule, rite; skipan ok setning, Stj. 279; bera járn eptir réttri setningu (rites), Fms. ix. 283; með annarri setningu, 625. 82; eptir heilagra feðra setning, K.Á. 30; manna setning, human rules, opp. to divine commandments, Anecd. 54; fornar ok lögligar setningar, Sks. 346; setningar eðr siðvenjur, K.Á. 222; boðorð ok setningar, Stj. 162; lögligar setningar, Sks. 342; s. landa á milli, 277; af setningu, according to a plan, Skúlda 174, Fms. iii. 184; this last use of the word is influenced by eccl. Lat. In mod. usage the masc. prevails.

setningr, m. set purpose, design, Fms. vi. 372; eptir setningi, purposely, Finnb. 340: a rule, rite, Hom. 142; á-setningr.

setr, n. a seat, residence; kaupstaðrinn í Björgyn görðisk brátt mikill, ok auðigra manna setr, Fagrsk. 149 (Fms. vi. 440); sælligt setr, Ls. 43: með engum konungi vil ek heldr setr (sætr Ed.) búa en með þér, Fas. i. 137; Sighvatr hafði nökkut öfundar-samt setr fyrst er hann kom í Eyjafjörð, Sturl. ii. 66, cp. Eb. ch. 65 (begin.); konungs-setr, a king's residence; at-setr, q.v. II. setting, of the sun; sól at setri komin, Bs. i. 700; til þess er sól er í setri, Gþl. 416 A; sól-setr, sunset; dag-setr (q.v.), 'day-set,' close of day.

B. Mountain pastures, dairy lands, = Germ. senne, cp. sel, q.v.; better spelt sætr (mod. Norse sæter); bæði til sætra (setra v.l.) ok svá í bygðir, Fms. viii. 379; til sætra á fjall upp, N.G.L. ii. 130 (i. 41); um sætra-merki manna, id.; þat boð skal fara at boð-burðum réttum en eigi með sætrum, 140. COMPDS: sætra-ferð, f. removal into a shed, Gþl. 404. sætr-búð, f. a dairy-shed (Germ. senn-hütte), N.G.L. ii. 121. sætr-gata, u, f. a road to huts, N.G.L. ii. 131.

set-skauti, a, m. = setgeiri.

set-stofa, u, f. = sethús, N.G.L. ii. 139, D.N. passim, see Fr.

set-stokkr, m. a partition-beam or post in a hall between the set (q.v.) and the centre of the skáli (the wainscotted space between the setstokkar or stafir was called brík, q.v.); ef hann brýtr setstokka ór húsi eða bríkr, N.G.L. i. 39 (Gþl. 345); s. mjök ramligr var fyrir framan setið, ok spyrndi hann þar í, Grett. 114 A; Gizurr lagðisk niðr í skálanum með setstokkunum öðrum megin, Sturl. iii. 189; þá tók Kári einn setstokk loganda í hönd sér, Nj. 202, Vápn. 28 (used instead of a club); Hallsteinn skaut setstokkum fyrir borð í hafi at fornum sið, Landn. 301; þá léði hann þergesti setstokka ... þá heimti hann setstokkana ... Eiríkr sótti setstokkana á Breiðabólstað, 104.

sétt, f. [sex], a body of six, used only in compds. as, séttar-eiðr, m. an oath of six, i.e. of six compurgators, N.G.L. i. 16, Gþl. 144.

sétti (proncd. sjötti), a, m. sixth, Sks. 308, passim.

sett-letr, n. pl. black-letter, of type, opp. to Latínu-letr.

sett-ligr, adj. steady; s. aldr, Al. 114: gramm., settligt nafn = positivus, Skálda 185.

séttungr, m. a sixth part, N.G.L. i. 135, 346, Gþl. 524, D.I. i. 470.

SEX, a cardinal number, [a root word; common to the Indo-Germanic languages] :-- six. Grág. i. 333, passim: the 'size-pint' on dice, Ó.H. 9O. COMPDS: sex-dægra, adj. six days old, K.Þ.K. 122. sex-faldr, adj. sixfold, Sturl. iii. 182 (in six rows). sex-fættr, adj. six-footed, Stj. 288. sex-höfðaðr, adj. six-headed, of a monster, Vþm. (Bugge). sex-nættingr, m. six nights' (days') notice, N.G.L. i. 218, K.Á. 182. sex-stefja, u, f. a poem with six stef (burdens), Hkr. iii. 53. sex-vetra, adj. six years old. sex-ærðr, adj. six-oared, Háv. 47, Fas. ii. 31. sex-æringr, m., mod. sexaringr, [Shetl, six-areen], a six-oared boat, Fms. ii. 164, Ísl. ii. 74. sex-ærr, adj. = sexærðr, Nj. 19, Vm. 88, Háv. 24 new Ed.

sex-tán, sixteen, passim. COMPDS: sextán-mæltr, part. of a stanza of sixteen sentences, two to each line, Edda 124, Ht. R. sextán-sessa, u, f. a ship with sixteen seats (oars), Fms. x. 350, 357.

sextándi, the sixteenth, passim.

sexti = sétti, N.G.L. ii. 375.

sex-tigir, m. pl. (mod. sextíu, indecl.), sixty, passim.

sex-tugandi (mod. sextugasti), the sixtieth, 1812. 41, Stj. 52.

sex-tugr, sex-tögr, adj. sixty: of age, sixty years old, Landn. 300 (twice), Fms. ii. 251, Stj. 160, 191: of measure, sixty fathoms (ells) long, refil sextögan, Gísl. 21; fordyri sextugt, Fms. viii. 14; þar var sextugt ofan á fjöru-grjótið, a sixty-fathom precipice, Fb. ii. 159; dreki sextugr at rúma-tali, Ó.H. 161.

SEYÐIR, m. [sjóða; cp. A.S. seâd; mid. H.G. sôt = a pit] , a cooking-fire, prop. the fire-pit, as seen from the passage in Landn.; as also from the phrase, raufa seyðinn, to break up the seyði; en er þeir hyggja at soðit mun vera raufa þeir seyðinn, ok var ekki soðit, id.; hence metaph., þann seyði raufar þú þar, at betri væri at eigi ryki, to rip up old sores, Ld. 208; varðar eigi þótt sá seyðr rjúki, never mind, let that fire smoke. Fms. vi. 105; þar sér hrófit ok svá seyði þeirra, Landn. 30; in the Edda (Gl.) seyðir is among the synonyms of fire; hann kvaðsk ráða því er ekki soðnaði á seyðinum, Edda 45; bera oxa á seyði, to put an ox on the fire, roast it, Hým. 15; göra seyði, to make a fire for cooking, Eg. 222; búa til seyðis, to make ready for the roasting-fire, Nj. 199; þeir taka einn oxann ok snúa til seyðis, Edda 45: in local names, Seyðis-fjörðr or Seyðar-fjörðr, in eastern Icel.; whence Seyðfirðingar, m. pl. the men from S., Landn.

SEYMA, d, [saum], to stud; seymdir skór, studded shoes; seymdr með járnsaumi, N.G.L. i. 101; seymdi á spengr, Stj. 563.

seymi, n. [saumr], strings, of sinews of whales, cattle; garnar ok s., Grág. ii. 361; þat (a ship) var bundit með seymi, she was fastened with strings instead of nails, Ann. 1189. seymis-þvengr, m. a thong of s., Bs. i. 377.

SEYRA, u, f. [from saurr in its oldest sense = bogs and moorland] :-- prop., as it seems, starvation, famine; only in the allit. phrase, sultr ok seyra, hunger and starvation, Yngl. S. ch. 18, Fms. viii. 181, ix. 51, Stj. 212, and in mod. usage; cp. the analogous word horr, which means both Lat. sordes and macies; land-seyra, q.v.

seyrask, ð, dep. to starve, be famished; at ríkit mætti ekki s. í brott-færzlu penningsins, Fr. 2. part. seyrðr, drossy, of metal; also used metaph. = mixed, bad.

seyrna, að, to rot, Germ. ver-faulen.

seytill, m. [sautra], a sip, drop; það er ekki eptir nema seytill seytla, að, to drizzle.

seytjan (mod. sautjan), m. seventeen, Fms. v. 415, passim.

seytjandi (mod. sautjandi), seventeenth.

siða, að, [Ulf. sidon = GREEK, 1 Tim. iv. 15] :-- to mend, improve one's life and manners, in old writers esp. to reform the faith; hann setti eptir kenni-menn at siða landit ok kenna þeim heilög fræði. Fms. i. 202; lagða ek fé til prestvistar at siða þar fólk er náliga var áðr heiðit, vii. 121. II. reflex. to be lettered, civilised; þar eptir siðaðisk landit, ok guldusk skattar it efra sem it ytra, Fagrsk. 9; þá ruddisk landit ok